mikani

Vaknade tidigt imorse av att en kvinna ute på gatan skrek/svor/gal något om att hon aldrig mer vill se honom och att han kan dö. Märkligt det där hur folk slutar fungera när dem är arga, är det verkligen något jag i min lilla lägenhet måste bli informerad om klockan 05 på morgonen?

Kunde inte somna om så gick ut på en 2 timmar lång promenad, fåglarna kvittrade, inget slask och med Nike glatt trippandes vid min sida stolt över sitt senaste fynd i munnen; en jättestor pinne helt utan bark. Det är inte ofta varken jag eller hon tycker att det är en bra idè att gå upp tidigt, men nu efter en lång slaskig vinter så är det bara att inse att det är mörkret vi inte gillar. Så man kan undra varför vi bor i sverige då. Nike är en nöjd liten individ, hon gillar det mesta och jag försöker bli lite som hon. Man lär så länge man lever.

Blev givetvis senare hem än planerat så fick likt en cirkusartist på E borsta tänderna, duscha, tvätta håret, planera dagens outfit samt mentalt planera väskpackandet samtidigt och på totalt 5min. Hörde mobilen ringa, halkade  ut ur duschen, slog i tån, lämnade blöta spår på parketten men missade samtalet som var från USA. Nike låg och tittade besvärat på mig från sin prinsessplacering i soffan. När vi kom ut på gatan slet en mamma tag i sitt barn så dess axel nästan gick urled, det var TUR det med tanke på att min kamphamster säkert skulle bitit ihjäl barnet annars.

Hundvakten försvann så blev tvungen att ta med henne, chefen var sur och sa att jag kunde ha henne där om jag hade henne dold på golvet. Det slutade med att hon nu sitter i personalrummet på en rosa designkudde i soffan och delar chefens sena lunch med honom. Den talangen skulle man ha, att få alla att ändra sig till att älska en även om odsen inte va så bra från början. Man lär så länge man lever, eller av Nike...

Måste bara lägga till.. Lämnade systerdottern  Emilia och Nike ensamma en stund sist vi var i Skövde. Emilia tyckte att Nike ska vara en prinsessa, Nike kunde inte se mer kränkt ut.