mikani

Solen strålar och Nike ligger likt en flåsande liten groda på de kalla plattorna efter en timmes fotbollsspelande. Vi tog en lunch ute på klipporna och hann med lite bollspel innan det blev dags att gå in för att fortsätta med jobbplaneringarna.

Just nu händer saker i en rasande fart och jag hinner knappt med att tänka efter vilket kanske är en fördel för mig som är ett geni på att just överarbeta tankar. Har jobbat hårt på mitt leva i nuet och kan faktiskt säga att det går förvånadsvärt bra, saker blir så mycket enklare och backarna blir inte lika branta.

Idag åkte jag förbi Lyrestad.. För er som inte vet vad det är kan jag säga att det är inte så konstigt, det är mest en gräsplätt, en minigolfbana  med tillhörande kiosk och en sluss man passerar när man tar sig fram längst Göta kanal. Jag råkar också veta att om man fastnar där när båten inte startar så kan man roa sig med två dagars kubbspelande på gräsplätten. Så nu vet ni det också. Goda tider det.

Nästa vecka ska jag upp på scenen och ta emot blommor efter en visning. Jag är tillsagd att se förvånad ut när de ropar upp mig, som att det kom lite spontant att de vill tacka mig för allt arbete jag lagt ner. Ska öva framför spegeln och få till mitt absolut blondaste Hollywood "åhh kääära nåååån" med handen för munnen och gröna uppsärrade smaragdögon.
Älskar naturliga situationer.....

Nä men jag gillar faktiskt både min stylingvärld och mina mysprommisar i skogen. Stilettklackar som gummistövlar. Omväxling förnöjer.

Ikväll ska de grillas, på med jeans, myströja och med räkspetten i högsta hugg.. me like... kanske klämmer in lite kubb även om jag fortfarande är rätt mätt på det sen Lyrestad för fyra år sedan.

Vaknade tidigt imorse av att en kvinna ute på gatan skrek/svor/gal något om att hon aldrig mer vill se honom och att han kan dö. Märkligt det där hur folk slutar fungera när dem är arga, är det verkligen något jag i min lilla lägenhet måste bli informerad om klockan 05 på morgonen?

Kunde inte somna om så gick ut på en 2 timmar lång promenad, fåglarna kvittrade, inget slask och med Nike glatt trippandes vid min sida stolt över sitt senaste fynd i munnen; en jättestor pinne helt utan bark. Det är inte ofta varken jag eller hon tycker att det är en bra idè att gå upp tidigt, men nu efter en lång slaskig vinter så är det bara att inse att det är mörkret vi inte gillar. Så man kan undra varför vi bor i sverige då. Nike är en nöjd liten individ, hon gillar det mesta och jag försöker bli lite som hon. Man lär så länge man lever.

Blev givetvis senare hem än planerat så fick likt en cirkusartist på E borsta tänderna, duscha, tvätta håret, planera dagens outfit samt mentalt planera väskpackandet samtidigt och på totalt 5min. Hörde mobilen ringa, halkade  ut ur duschen, slog i tån, lämnade blöta spår på parketten men missade samtalet som var från USA. Nike låg och tittade besvärat på mig från sin prinsessplacering i soffan. När vi kom ut på gatan slet en mamma tag i sitt barn så dess axel nästan gick urled, det var TUR det med tanke på att min kamphamster säkert skulle bitit ihjäl barnet annars.

Hundvakten försvann så blev tvungen att ta med henne, chefen var sur och sa att jag kunde ha henne där om jag hade henne dold på golvet. Det slutade med att hon nu sitter i personalrummet på en rosa designkudde i soffan och delar chefens sena lunch med honom. Den talangen skulle man ha, att få alla att ändra sig till att älska en även om odsen inte va så bra från början. Man lär så länge man lever, eller av Nike...

Måste bara lägga till.. Lämnade systerdottern  Emilia och Nike ensamma en stund sist vi var i Skövde. Emilia tyckte att Nike ska vara en prinsessa, Nike kunde inte se mer kränkt ut.

Så var ännu en vecka avklarad och jag kan kryssa bort ganska så många saker på min "kom ihåg att göra lista", har bland annat; jobbat som en tok, pluggat til ett test, provat ut kläder till norgevisningarna, ridit terränghoppning, tränat, varit social, gått på bio, varit på långmiddag, mysfikat  och försökt få ordning på en massa kartonger samt liv rent allmänt.

Att vara tillbaka i sadeln och hoppa terräng gjorde mig  gott, kunde knappt hålla tillbaka tårarna när vi var klara. Då jag insåg hur mycket jag saknat detta! Sen grät jag lite till för allt möjligt jag saknar som exempelvis kampgrisen... Det är konstigt hur jag som i princip aldrig gråter nu helt plötsligt går och gråter smärre vattenfall varje dag, folk är i chock och jag har plommonögon (vilket alltid är lika klädsamt som det låter)

Börjar bli lite rastlös och vill kunna genomföra massa projekt,  komma igång och verkligen få utmaningar! Det var länge sedan jag kände så men nu är det dags, vet inte riktigt vart varken tiden eller energin ska komma från men nu när jag sagt att jag vill ha utmaningar så är väl det de minsta jag kan börja med att ta tag i!

De två senaste månderna har varit rejäl uppförsbacke och många har sagt till mig att dra ner på tempot. Kan bara säga att det är så jag löser saker, löser, jobbar, kämpar... Det blir inte alltid rätt men de är ett sätt och det är mitt. Saker blir inte bättre för att man sätter sig i branten och tycker synd om sig själv, backen finns ju kvar vare sig man vill eller inte.

Imorgon börjar en ny vecka och jag hoppas och håller tummar och tår för att vissa saker skall gå igenom.. Ni som vet... *tyyysta*.

(Ska ta pålitliga fooorrrden och hälsa på "min" häst snart också...Maybee...)
 

Då har vi firat jesus lidande klart för i år, tandläkarna firar  och viktklubbarna får nya hoppfulla taggade medlemmar. Själv sitter jag fast i Göteborg, vilket för all del inte gör mig något då det är trevligt här. Damen på sj hade tydligen missat de trettiotvå gånger jag poängterade att jag hade hund med mig och bokade mig istället på tyst avdelning med djurförbud, inga platser i djurvagnen på resten av dagen så det var bara till att ta sin lilla rullväska och klappra tillbaka på flygvärdinneklackar för att invänta ett tåg där även kampgrisen kan få följa med.

Sitter nu med lite jobbplaner för veckan och förundras över hur fantastiskt bra jag planerat, jag är inte ens ironisk! Jag har faktiskt planerat  bra för en gång skull. Kommer även att hinna träna en hel del vilket är en bra plan såhär inför sommaren då man inte längre kan skylla på kylan för att bylsa på sig oändligt med kläder för att täcka eventuell trivselmage resp kärleksbollar på höfterna. Jag har faktiskt även där varit lite duktig senaste månaderna så är på god väg att kunna spendera sommaren på stranden istället för i vassen.
 
Fått jobb på modevisningar i Oslo i år igen så ringde min söta kollega Grete för att höra lite hur hon tänkt sig. Få saker kan få en på så gott humör som norska, vem i hela friden får inte en bubblande glad känsla när allt de säger låter så himla glatt och alltid slutar med en ton som går upp?

I veckan ska jag även till drottningholm och hoppa terräng med en dressyrhäst, det kan bli intressant. Som jag har börjat sakna ridningen sista året! Saknar till och med att sitta i bilen påväg till stallet på ekerö och lyssna på samma skiva (eftersom jag alltid glömde att ta med mig nya, hardrock halleluja lordi varvat med Jeff Buckley Hallelujah), käka kalkongmacka från deras ganska tomma mataffär, släpas efter min halvtossiga häst och få sand mellan tänderna när man ryktat. Det var tider det!

Ibland undrar jag om vi ångar fram så mycket att vi glömmer saker som är bra? Är det verkligen rätt att alltid gå på framåt utan att fundera på om man gör rätt, om det nya verkligen är så mycket bättre och glömmer varför man en gång gjorde valet på det som var innan? Gör man inte saker väldigt enkla för sig själv då?

Nu ska jag ta och lämna mina flygvärdinneklackar och skjortan för att ta på mig mina nya och därför ännu blänkande vita sneakers och munktröja, sedan blir det promenad och smoothiefika. Me like! ( hoppas att den är utan kiwi den här gången, höll på att stryka med sist... Vilket påminner mig om att det inte är första gången någon försöker döda mig med det.. Undrar om de vill säga mig något)