mikani

Vaknade inatt av att min nya technofreaks granne spelade på högre nivå än vad någon människas öron tål, jag är inte den som klagar så jag låg kvar och pinades, snurrade några varv, tryckte kudden mot örat osv. När technogrannen även började dansa och ta hoppsasteg i otakt på mit tak brast även min gräns. Iklädd pyjamasen som gud glömde gick jag upp och plingade på, grannen öppnade och var väldigt oförstående att vi som jobbar på dagarna inte vill lyssna på hans egna lilla party. Han blinkade lite och sa att för min skull kunde han tänka sig att sänka och sova istället, det var väl ädelt av honom kan man tycka. Väl nere i min lägenhet insåg jag att pyjamasen som gud glömde hade öppnat sig och det var snudd på "tuttchock", well.. jag bjuder på det.

Klockan ringde 05.40 även idag, i tanken gick jag ut och sprang. I verkligheten låg jag kvar med en snarkande hund i en varm säng med fluffiga kuddar och duntäcke.

Dagens träningsvärk kan inte beskrivas som något annat än brutal och ond. Det gör de mest enkla saker i vardagen väldigt svåra, borstade tänderna som en krokig ostbåge, tog på mig jackan som en 102åring med ledproblem, varje gång jag ska sätta mig kommer ett ofrivilligt "ouff smärta  ouff ljud" och bara att äta lunch med gaffel och kniv skapade mer problem än att låta en 10 månaders bebis äta själv.

Ikväll är det visning och jag skall vara där och sminka samt agera lite värdinna. Iklädd jeans som förmodligen är två nummer försmå men väldigt snygga (in med magen ut med bröstet rak i ryggen.... yes! Lätt när man har hållning som en krokig pensionär idag) . Förra året den här dagen bakade jag 200 kanelbullar och täckte ett bord med, men det kan jag berätta om någon annan gång.

Har hunnit med en härlig promenad med kampgrisen också, solen sken så vi passade på!